Han var här
Okej nu var har här och hämtade resten av alla säckar och allt skit. Nu behöver vi bara gå igenom alla vråer för att dela upp småsaker. nästa gång vi ses - tyckte han - personligen känner jag att jag gott kan ta mina grejer som jag vill ha o så får han ta det jag inte vill ha..
Detta var nog det jobbigaste mötet hittills. Först när han kom var jag rätt kall mot honom och han plockade sina saker, han frågade hur det var med mig o hur skolan gick osv medans jag satt och åt i köket och försökte dölja tårarna. O jag frågade hur det gick för honom. Det verkade inte gå så bra för han. Wonder why... Ashole, så han kommer ha mycket att plugga hela sommaren också. Han var här högst en halvtimma. Sen sa han att han hoppas att jag ska sluta vara arg på honom och att vi ska kunna ha nån form av relation, visst vi kommer inte bli bästa vänner man han vill inte att jag ska vara arg på honom.. VARFÖR!? Jag kommer aldrig mer vilja umgås med honom fattar han väl!
Sen så frågade jag om han gått vidare och träffat nån, o det sa han att han verkligen inte har gjort "du behöver inte oroa dig". Jag sa att jag inte bryr mig att jag mest var nyfiken. Han genomskådade det, o lugnade mig med att han har knappt hunnit tänka och så sa han att han antagligen kommer få en smäll när skolan tar slut. Det hoppas jag verkligen!! Hoppas att han kommer få en riktigt fet jävla käftsmäll och komma krälande tillbaks...... Helst ska jag ha kommit över honom, men nu känns det som att jag inte e lika singel längre och fick ännu en jobbig känsla av att jag kommer gå och vänta och hoppas in i det sista...... SUCK
Det jobbiga var att han va så himla fin idag.......
Nu kommer jag inte kunna njuta av mitt singelliv imorrn.
Detta var nog det jobbigaste mötet hittills. Först när han kom var jag rätt kall mot honom och han plockade sina saker, han frågade hur det var med mig o hur skolan gick osv medans jag satt och åt i köket och försökte dölja tårarna. O jag frågade hur det gick för honom. Det verkade inte gå så bra för han. Wonder why... Ashole, så han kommer ha mycket att plugga hela sommaren också. Han var här högst en halvtimma. Sen sa han att han hoppas att jag ska sluta vara arg på honom och att vi ska kunna ha nån form av relation, visst vi kommer inte bli bästa vänner man han vill inte att jag ska vara arg på honom.. VARFÖR!? Jag kommer aldrig mer vilja umgås med honom fattar han väl!
Sen så frågade jag om han gått vidare och träffat nån, o det sa han att han verkligen inte har gjort "du behöver inte oroa dig". Jag sa att jag inte bryr mig att jag mest var nyfiken. Han genomskådade det, o lugnade mig med att han har knappt hunnit tänka och så sa han att han antagligen kommer få en smäll när skolan tar slut. Det hoppas jag verkligen!! Hoppas att han kommer få en riktigt fet jävla käftsmäll och komma krälande tillbaks...... Helst ska jag ha kommit över honom, men nu känns det som att jag inte e lika singel längre och fick ännu en jobbig känsla av att jag kommer gå och vänta och hoppas in i det sista...... SUCK
Det jobbiga var att han va så himla fin idag.......
Nu kommer jag inte kunna njuta av mitt singelliv imorrn.
Tungt....
Jag fick en lite jobbig känsla i förra veckan av att vi skulle höras denna vecka eftersom det är den 25e. i måndags hörde han av sig och frågade om han hade några räkningar och om vi kunde ses så han kunde få dem, i tisdags hörde han av sig om hur mkt min del skulle kosta och idag, torsdag hörde han av sig om han fick komma och hämta en del av hans tillhörigheter imorrn, fredag. Från att vi inte hörts på ett antal veckor nu till 3 ggr denna vecka!!&/( Denna vecka har varit riktigt tung och imorrn kommer han för att hämta ännu en del av allt. Suck, jag har fan behövt tänka på honom varje jävla dag. Mer än vanligt. Nu ska jag nog ta och gråta mig till sömns snart. Fuck the world. Kan inte allt ont bara försvinna????????
Jag orkar inte att han finns till. Jag orkar inte vara den som är dumpad, den som inte dög åt personen som jag avgudade mest av allt i hela världen.
När jag är ensam eller har folk omkring mig kan jag åtminstone koppla bort eller dölja det faktum att jag känner mig så brutalt sviken, att mitt hjärta är krossat och att jag inte ser någon framtid. När han hör av sig påminns jag om allt vi hade, om våran framtid som slagits i spillror och om våra otroligt söta barn vi hade fått och hur HAN dumpat MIG.
Jag fasar inför imorgon, tack gud att jag har en kuratortid inbokad imorrn... Fuck att det ska gå så långsamt...
Jag orkar inte att han finns till. Jag orkar inte vara den som är dumpad, den som inte dög åt personen som jag avgudade mest av allt i hela världen.
När jag är ensam eller har folk omkring mig kan jag åtminstone koppla bort eller dölja det faktum att jag känner mig så brutalt sviken, att mitt hjärta är krossat och att jag inte ser någon framtid. När han hör av sig påminns jag om allt vi hade, om våran framtid som slagits i spillror och om våra otroligt söta barn vi hade fått och hur HAN dumpat MIG.
Jag fasar inför imorgon, tack gud att jag har en kuratortid inbokad imorrn... Fuck att det ska gå så långsamt...
Sweet Dreams
Okej yes. Äntligen har jag fått må bra i mina drömmar. Har haft två drömmar. Varav en dissade jag MrX, det gick väldigt fort och sen vaknade jag en timma innan jag skulle upp.
Somnade om direkt och det blev genast intressant. Jag var hemma hos en klasskompis som bodde i ett extremt stort hus (vilket hon inte fgör på riktigt, tror jag) med väldigt många våningar. Som ett slott. Det fanns ett par övre våningar och väldigt många undre våningar så jag fortsatte utforska husets nedre rum och hon visade en liten hemlig trappa. Jag gick ned för den och värsta hetingen sov där inne. Det blev lite pinsamt först, vi hälsade på varandra när han fått på sig sin tröja och jag gått ut från rummet. Han följde mig ner när jag utforskade ännu ett rum och vi kom bra överens och attraktionen fanns där. Then he grabbed me och hånglade upp mig. Jag vaknade! YEHEEEES! Att man kan bli så glad för en dröm.
Jag är så bitter över att jag inte kan komma övermitt X men detta ser jag verkligen som ett positivt tecken från ovan. Jag måste se det så.
leva...
Det har det senaste året för ofta kännts så himla skönt att bara somna in i evig sömn. Livsglädjen försvann för länge sen utan att veta varför. Att han lämnade mig gjorde att jag hamnade på botten, BOTTEN. Utan mina fina vänner hade jag troligtvis inte levt idag. Men fortfarande, trots att jag är så tacksam mot dem skulle det allra bästa vara att när jag nu somnar inte vakna upp. Det är alltför ofta som jag inte orkar med livets påfrestningar. Jag är som en liten prisessa som skulle vilja ta detdär giftäpplet. Only a true loves kiss could wake me up. The one who would never ever leave me.
Fuck living
Jag kan inte vara hemma för länge för då blir jag så sjukt ledsen efter ett tag. Alla möbler, hela lägenheten har så mycket minnen, trots att vi bara bodde i den inte ens ett år. Är jag hos mina förlädrar är det skönt så länge dom umgås med mig, så nu sitter jag i deras kontor på en 20 år gammal madrass och känner mig så jävla patetisk. Imorrn ska jag vara här och plugga så det känns mer motiverat då jag samtidigt kan försöka njuta lite av solen... försök tänka framåt, försök tänka framåt, försök tänka framåt.
Jag har blivit så pass van nu att jag kan sätta en fasad om att jag mår relativt bra utåt, men fasen vad tungt det är i mitt brustna hjärta.
När folk skrivit om brustna hjärtan förut har jag aldrig riktigt fattat, "det är nått man bara skriver" har jag tänkt. - Så fel jag har haft. Det är ett hål, ett öppet sår som jag hela tiden kliar på genom att vara hemma i vår gemensamma lägenhet.
Fuck living.
Jag har blivit så pass van nu att jag kan sätta en fasad om att jag mår relativt bra utåt, men fasen vad tungt det är i mitt brustna hjärta.
När folk skrivit om brustna hjärtan förut har jag aldrig riktigt fattat, "det är nått man bara skriver" har jag tänkt. - Så fel jag har haft. Det är ett hål, ett öppet sår som jag hela tiden kliar på genom att vara hemma i vår gemensamma lägenhet.
Fuck living.
Pissdag...
Igår var jag lite alkoholpåverkad och kände mig så peppad av alla jag varit med så jag tog mod till mig och tog bort vår förhållande relation på facebook så nu slipper jag se hans face högst upp på sidan så fort jag går in. I morse när jag gick in på facebook såg jag att han ändrat bostadsort och blivit vän med en tjej. En tjej som jag inte har en aning om vem det är dessvärre, såg relativt bra ut gjorde hon i alla fall, säkert hans typ av tjej så att säga. Jag plågar mig själv, jag kan inte låta bli att gå in på fb och snoka eftersom jag vill hela tiden veta vad han gör. Jag vet inte vad jag ska göra åt saken, ta bort honom helt är uteslutet..... this sucks.
Så idag har jag varit, och är, riktit bakis, huvudet är tungt, jag mår skjit i kropp och samtidigt psykiskt. Jag vet inte om detta med alkohol är ett bra sätt för mig att må bättre på. Snarare väldigt mycket sämre dagen efter, allt blir så mycket jobbigare när man inte mår bra fysiskt heller... Allt känns bara så jävla pissigt och jag vill bara gräva ned mig nånstans och aldrig komma upp igen. Denna situation önskar jag verkligen ingen i hela världen...
Jag kan fortfarande inte inse sanningen... För vad är sanningen? Min sanning är jag ju så väl medveten om. Men tänk om han har gått vidare och raggar på andra tjejer redan? Kanske till och med legat med nån? Ja det kanske vore det bästa, men låt mig då få veta det så jag också kan komma vidare...
Så idag har jag varit, och är, riktit bakis, huvudet är tungt, jag mår skjit i kropp och samtidigt psykiskt. Jag vet inte om detta med alkohol är ett bra sätt för mig att må bättre på. Snarare väldigt mycket sämre dagen efter, allt blir så mycket jobbigare när man inte mår bra fysiskt heller... Allt känns bara så jävla pissigt och jag vill bara gräva ned mig nånstans och aldrig komma upp igen. Denna situation önskar jag verkligen ingen i hela världen...
Jag kan fortfarande inte inse sanningen... För vad är sanningen? Min sanning är jag ju så väl medveten om. Men tänk om han har gått vidare och raggar på andra tjejer redan? Kanske till och med legat med nån? Ja det kanske vore det bästa, men låt mig då få veta det så jag också kan komma vidare...
Brudklänningar
Inatt drömde jag att jag testade brudklänningar på nått ställe med mamma. Hon i affären trodde så klart att jag skulle gifta mig eftersom jag varit där och testat klänningar tidigare, men i drömmen visste jag att det var slut men kunde inte låta bli att testa brudklänningar i alla fall. Dom var ju så fina och där inne fick jag känna mig som en prinsessa och att jag skulle gifta mig och ha ett lyckligt liv... Dock så var jag inte så värst lycklig... Det var nått fel på varenda en.
När det är SLUT
När det är SLUT, ett förhållande har spruckit och kvar finns ett krossat hjärta snurrar tusen olika tankar omkring hela tiden. När han gjorde slut, fattade han då att vi aldrig mer (förhoppningsvis) kommer att spendera tid med varann? Om vi nu haft ett så underbat förhållande hur kan man slänga bort det? Om jag nu är en sån underbar person och den bästa tjej han träffat varför har han valt bort mig? Inser han vad SLUT innebär, vi kommer aldrig mer träffas!!!!! Inom mig får jag panik, visst vi måste ses rent formellt. Men fatta!!! Vi kommer ALDRIG MER SES!!!??!!! Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det eller ens tänka. Jag kan fan inte tänka tanken utan att få panik!!! Inser han vad han har gjort?? Jag önskar jag fick svar.......................och frågade................ men det är vä ingen ide.........
Besvikelse
Jag har nog aldrig varit så besivken i hela mitt liv. Besviken på den enda människan jag har förlitat mig på så mycket mitt hjärta tillåtit. Besviken på alla dessa ord "jag kommer aldrig lämna dig (som jag känner just nu, eller???)" som har sagts. Jag hade hållit mina ord in i döden, det är så jag funkar. Och det höll nog på att bli min död också. Nu känner jag bara sån enorm tomhet och besvikelse. Tomhet över att min hjärta har tömts och jag kan inte fylla det som jag gjort tidigare. Kan det vara så att ju äldre man blir desto svårare att släppa någon? Jag saknar alla våra bra stunder så det gör ont i min tomma vrå i hjärtat. Gör inte du det med?
Det var bara en mardröm?
Inatt drömde jag så verkligt så jag vet inte vad jag ska tänka om mina drömmar riktigt. Är de tecken? Vill någon säga mig nått? Eller är det enbart min egen fantasi som sätter gränserna?
Jag drömde att han var här och jag pressade ur honom info och han sa att han låg (typ)med en tjej dagen efter vi gjort slut. Okej det lär väl inte ha hänt (eller det kan man vet aldrig men ja tror inte) Men nu började han bli kär i henne (detta är en verklig tjej från hans skola som liknar mig en del på vissa bilder). Jag vet inte vad jag ska tro om allt, har han gått vidare på riktigt också? För jag var helt förkrossad i min dröm. Jag skrek och bad honom ångra sig, säga att allt var en lögn. Sen förbjöd jag honom att träffa mina vänner och deras killar, han vägrade trots att han inte hade velat att jag umgicks med hans vänner i drömmen att gå med på mina krav. Jag ringde en vän så fort han gått och förklarade att han var dum, innan det drog jag på mig en fet dunjacka och en soppåse över huvudet (ööh?) och jag kände mig jagad och uttittad i hemmet där jag befann mig.
Jag vet inte vad det ska betyda. Är det så att jag måste acceptera att han går vidare och kanske hittar någon annan? När jag innerst inne, långt ned i hjärtat hoppas att han ska inse vad det var han hade.
Allt detta triggades nog igång av att jag misstänker att han var på kryssning i helgen (och kanske hade sex?) och det faktum att man på dumma facebook kan se vilka evenemang man ska på. Ännu en jävla skolfest!!
Jag drömde att han var här och jag pressade ur honom info och han sa att han låg (typ)med en tjej dagen efter vi gjort slut. Okej det lär väl inte ha hänt (eller det kan man vet aldrig men ja tror inte) Men nu började han bli kär i henne (detta är en verklig tjej från hans skola som liknar mig en del på vissa bilder). Jag vet inte vad jag ska tro om allt, har han gått vidare på riktigt också? För jag var helt förkrossad i min dröm. Jag skrek och bad honom ångra sig, säga att allt var en lögn. Sen förbjöd jag honom att träffa mina vänner och deras killar, han vägrade trots att han inte hade velat att jag umgicks med hans vänner i drömmen att gå med på mina krav. Jag ringde en vän så fort han gått och förklarade att han var dum, innan det drog jag på mig en fet dunjacka och en soppåse över huvudet (ööh?) och jag kände mig jagad och uttittad i hemmet där jag befann mig.
Jag vet inte vad det ska betyda. Är det så att jag måste acceptera att han går vidare och kanske hittar någon annan? När jag innerst inne, långt ned i hjärtat hoppas att han ska inse vad det var han hade.
Allt detta triggades nog igång av att jag misstänker att han var på kryssning i helgen (och kanske hade sex?) och det faktum att man på dumma facebook kan se vilka evenemang man ska på. Ännu en jävla skolfest!!
teardropps
Inatt kommer jag gråta mig till sömns.
Fyfan vad jag är så ofantligt sårad. Inget nytt har hänt direkt, jag är bara så djupt,djupt besviken.
Godnatt för helvete
Fyfan vad jag är så ofantligt sårad. Inget nytt har hänt direkt, jag är bara så djupt,djupt besviken.
Godnatt för helvete
Självkänslan på topp...
Känner mig fläskig och ful oavsätt hur mycket jag går ner i vikt, eftersom fläsket ändå är kvar. Då kan väl ändå fläsket få sitta på rätt ställen kan man tycka.
Jag är ett psykotiskt kontrollfreak när jag befinner mig i en relation. Jag kommer aldrig mer bli älskad för den jag är, jag vet inte, var det därför jag var älskad eller för att jag älskade av hela mitt hjärta? De senaste förhållandena lär ju spruckit pga att jag är som jag är. Jag har starka värderingar och vill ha saker på mitt sätt och nåde den som inte har liknande värderingar- då blir det gräl. Jag känner mig så dålig som människa och jag kommer aldrig kunna bli älskad och respekterad för precis den jag är. Allt känns verkligen hopplöst.
Nu ska jag ta en dusch och snart lägga mig i min stora ensamma säng. Fuck him för att han lämnade mig.
Jag är ett psykotiskt kontrollfreak när jag befinner mig i en relation. Jag kommer aldrig mer bli älskad för den jag är, jag vet inte, var det därför jag var älskad eller för att jag älskade av hela mitt hjärta? De senaste förhållandena lär ju spruckit pga att jag är som jag är. Jag har starka värderingar och vill ha saker på mitt sätt och nåde den som inte har liknande värderingar- då blir det gräl. Jag känner mig så dålig som människa och jag kommer aldrig kunna bli älskad och respekterad för precis den jag är. Allt känns verkligen hopplöst.
Nu ska jag ta en dusch och snart lägga mig i min stora ensamma säng. Fuck him för att han lämnade mig.
Han finns i mina drömmar
Inatt drömde jag om honom igen. Det e snarare en vana än en ovana. Jag drömde att han var nedstämd, såg ut precis som han gjorde när vi sågs efter han gjorde slut. Någon frågade honom hur han mådde varav han svarade inget vidare. Man kan ju hoppas att det är nån form av sanndröm.
Sen hade jag även en riktigt konstig dröm om lägenheter. Det var värsta konkurrensen om en speciell lägenhet, den som fick lägenheten, jag fick den inte, men den som fick lägenheten hade visst fått problem av något slag med den. Jag drömmer nog en konstig version av mitt liv just nu tror jag...
Jag undrar verkligen vart han är, jag kan inte ha någon kontroll som jag har kunnat tidigare då jag har sett att han varit inne på msn. Detta är så sjukt konstigt, är han bortrest över helgen kanske? Såg precis att hans kompis varit på kryssning, låter som en riktig suparresa. Jag misstänker starkt att han varit på kryssning med honom. Jävla idiot. Nu lever han livet va?
Det absolut värsta är att han och kompisen pratat om kryssning tidigare och han har kännt sig begränsad för att han har tänkt att det inte är helt ok för mig att han åker på kryssning utan mig. Vilket jag har sagt emot. Men det värsta är att om han nu varit på kryssning vilket det verkar som, började festa vid 11 på dagen i fredags lixom, då tänker han antagligen att detta hade han aldrig kunnat göra om han vart tillsammans med mig, åhh så fri. typ. Det gör mig så jävla förbannad just nu. Jag kan inte sluta bli så fukking irriterad - det värsta är att jag skulle inte alls vägra honom en kryssning- det är det som är så störande att han kan använda mig som nån form av bekräftelse för att han har det så bra utan mig. För om det är så att han varit på kryssning denna helg är det PRECIS så han tänker.
Jag vill veta om han har det så jävla bra utan mig!?!? Har han det skulle det bli så mycket lättare.
Sen hade jag även en riktigt konstig dröm om lägenheter. Det var värsta konkurrensen om en speciell lägenhet, den som fick lägenheten, jag fick den inte, men den som fick lägenheten hade visst fått problem av något slag med den. Jag drömmer nog en konstig version av mitt liv just nu tror jag...
Jag undrar verkligen vart han är, jag kan inte ha någon kontroll som jag har kunnat tidigare då jag har sett att han varit inne på msn. Detta är så sjukt konstigt, är han bortrest över helgen kanske? Såg precis att hans kompis varit på kryssning, låter som en riktig suparresa. Jag misstänker starkt att han varit på kryssning med honom. Jävla idiot. Nu lever han livet va?
Det absolut värsta är att han och kompisen pratat om kryssning tidigare och han har kännt sig begränsad för att han har tänkt att det inte är helt ok för mig att han åker på kryssning utan mig. Vilket jag har sagt emot. Men det värsta är att om han nu varit på kryssning vilket det verkar som, började festa vid 11 på dagen i fredags lixom, då tänker han antagligen att detta hade han aldrig kunnat göra om han vart tillsammans med mig, åhh så fri. typ. Det gör mig så jävla förbannad just nu. Jag kan inte sluta bli så fukking irriterad - det värsta är att jag skulle inte alls vägra honom en kryssning- det är det som är så störande att han kan använda mig som nån form av bekräftelse för att han har det så bra utan mig. För om det är så att han varit på kryssning denna helg är det PRECIS så han tänker.
Jag vill veta om han har det så jävla bra utan mig!?!? Har han det skulle det bli så mycket lättare.
Han är inte hemma!!
Anledningen till att jag vet det: Han har inte varit online på msn. Han är fan alltid online (och jag är osynlig) på msn, undrar om han är ute och festar och raggar?? - Jag blir alldels illamående av bara tanken, så sjukt jävla orolig att jag inte vet vart jag ska ta mig till. Vad gör han!?!?!??!?? Skulle för övrigt aldrig höra av mig och kolla....
2 drömmar
Först hade jag en underbar dröm med honom. Vi var tillsammans och hade det bra. Minns inte så mycket mer om vad vi gjorde eller så för då vaknade jag och somnade sen om för att drömma en ny dröm som var mindre roligt.
Han hade tydligen varit här och inte fått träffa mig för min bror, han hade lämnat nycklar och skit, men ville prata med mig, istället skällde min bror ut honom och kallade honom både idiot och allt möjligt. Han försökte ringa mig, jag förbjöd honom från att träffa mina vänner när vi väl pratade (som var våra gemensamma). Men sen insåg jag att det var mitt förra X som kom hit och härja, typ att dom två flöt ihop? Jag försökte prata i telefon med honom men överallt jag gick så var det någon som skulle föra liv, typ damsuga eller skotta snö, så jag kunde knappt höra vad han sa. Själva grejjen här var att jag hela tiden blev störd av nått, jag ville höra men det gick inte. Även samma klasskamrat ringde mig under hela karusellen också, konstigt att hon var med i ännu en dröm? Känner henne knappt...
Han hade tydligen varit här och inte fått träffa mig för min bror, han hade lämnat nycklar och skit, men ville prata med mig, istället skällde min bror ut honom och kallade honom både idiot och allt möjligt. Han försökte ringa mig, jag förbjöd honom från att träffa mina vänner när vi väl pratade (som var våra gemensamma). Men sen insåg jag att det var mitt förra X som kom hit och härja, typ att dom två flöt ihop? Jag försökte prata i telefon med honom men överallt jag gick så var det någon som skulle föra liv, typ damsuga eller skotta snö, så jag kunde knappt höra vad han sa. Själva grejjen här var att jag hela tiden blev störd av nått, jag ville höra men det gick inte. Även samma klasskamrat ringde mig under hela karusellen också, konstigt att hon var med i ännu en dröm? Känner henne knappt...
Saknar allt med honom
Jag tror nästan att jag saknar allt med honom. Till och med det negativa just nu. Vi hade så himla många roliga stunder, ja han själv kategoriserar vårt förhållande som ett bra förhållande, "det har varit underbart men nu har vi vuxit ifrån varandra". Hur kan en sån sak hända?
Jag kände i varje litet hörn av min kropp att han var den rätta. Någon gång ibland hade jag mina tvivel då vi hade problem som byggdes på eftersom vi inte hittade sätt att lösa dem. Men jag tänkte alltid att bara man älskar varandra tillräckligt så kan man lösa dem. Men han kanske inte älskade mig tillräckligt?
Jag trodde att han skulle bli pappa till mina barn, han hade blivit en sån himla underbar pappa för övrigt. Det har jag sett. Aldrig har jag träffat någon som jag har kännt en sån enorm dragningskraft till någonsin, trots att jag haft killar förut och haft ett långt förhållande. Men denna dragning jag hade till honom var från en annan värld och det var verkligen kärlek från första ögonkastet. I somras var jag som nykär på nytt trots stt vi varit tilllsammans 3½ år och vi hade haft ett litet uppbrott nyligen. När jag ibland tänkte på honom och det vi hade var det nästan så jag fick fjärilar i magen för att han fick mig att må så himla bra. Dendär nyförälskelsen släppte aldrig riktigt helt taget inom mig. Det kom perioder då jag var som nyförälskad. Han var verkligen min familj, den jag anförtrodde precis ALLT, jag var honom trogen som ingen annan, jag kunde inte ens titta på nån annan kille utan att se en alldaglig liten fjärt medans vissa vänner kunde säga att andra killar vara snygga, aldrig jag, för jag kände aldrig så. Jag kunde inte det för att den enda jag någonsin hade ögon för var just han. Han var verkligen det finaste som fanns i hela världen.
Nu känner jag enbart besvikelse. Men jag kan inte sluta undra vad han känner för mig? Vad tänker han? Har det länge varit någon form av "one-way" relationship? När jag älskar på riktigt, då älskar jag så innerligt och hårt. Jag kanske håller fast och älskar för hårt? vad är det för fel på mig? varför vill han inte ha mig? Jag gav honom så enormt mycket kärlek och bekräftelse, mer än han behövde men jag gav honom ALLT. Jag tror nog inte ens att han inser det, eller uppskattar allt jag gjorde för honom. Även fast jag var självisk mot slutet - jag ville fortsätta ha all den kärlek han gav mig förr och jag behövde fortsatt bekräftelse, något han inte hade tid att ge mig..... Jag blev beroende av hans kärlek och hans närhet och hans sätt att visa att jag var viktig.
Jag har så mycket att bearbeta som tar alldeles för mycket av min tid. Jag saknar oss, det vi var, det vi hade.
Jag saknar till och med honom MED de sidorna jag störde mig på.
Jag är aldrig nöjd i ett förhållande - det finns alltid något som kan göras bättre. Jag vet att jag inte är felfri och jag behöver verkligen hjälp för att kunna gå vidare och kunna skratta helhjärtat.
Allting påminner om honom. Varje gång när jag åker till skolan ser jag gångvägen vi gick under "vår sista promenad" (då han gjorde slut) och jag blir varje gång lika nedstämd, vissa människor påminner om honom, hela mitt hem, visa meningar som folk säger. Jag undrar verkligen hur han känner inför mig. Jag kan inte sluta grubbla, jag måste veta, men han vill inte berätta mer än att han tycker det är jobbigt. Det hjälper mig inte det minsta. Jag vill veta om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom.......... Men vad hjälper det egentligen? Jo det lilla hoppet som är det sista som överger människan.
Jag kände i varje litet hörn av min kropp att han var den rätta. Någon gång ibland hade jag mina tvivel då vi hade problem som byggdes på eftersom vi inte hittade sätt att lösa dem. Men jag tänkte alltid att bara man älskar varandra tillräckligt så kan man lösa dem. Men han kanske inte älskade mig tillräckligt?
Jag trodde att han skulle bli pappa till mina barn, han hade blivit en sån himla underbar pappa för övrigt. Det har jag sett. Aldrig har jag träffat någon som jag har kännt en sån enorm dragningskraft till någonsin, trots att jag haft killar förut och haft ett långt förhållande. Men denna dragning jag hade till honom var från en annan värld och det var verkligen kärlek från första ögonkastet. I somras var jag som nykär på nytt trots stt vi varit tilllsammans 3½ år och vi hade haft ett litet uppbrott nyligen. När jag ibland tänkte på honom och det vi hade var det nästan så jag fick fjärilar i magen för att han fick mig att må så himla bra. Dendär nyförälskelsen släppte aldrig riktigt helt taget inom mig. Det kom perioder då jag var som nyförälskad. Han var verkligen min familj, den jag anförtrodde precis ALLT, jag var honom trogen som ingen annan, jag kunde inte ens titta på nån annan kille utan att se en alldaglig liten fjärt medans vissa vänner kunde säga att andra killar vara snygga, aldrig jag, för jag kände aldrig så. Jag kunde inte det för att den enda jag någonsin hade ögon för var just han. Han var verkligen det finaste som fanns i hela världen.
Nu känner jag enbart besvikelse. Men jag kan inte sluta undra vad han känner för mig? Vad tänker han? Har det länge varit någon form av "one-way" relationship? När jag älskar på riktigt, då älskar jag så innerligt och hårt. Jag kanske håller fast och älskar för hårt? vad är det för fel på mig? varför vill han inte ha mig? Jag gav honom så enormt mycket kärlek och bekräftelse, mer än han behövde men jag gav honom ALLT. Jag tror nog inte ens att han inser det, eller uppskattar allt jag gjorde för honom. Även fast jag var självisk mot slutet - jag ville fortsätta ha all den kärlek han gav mig förr och jag behövde fortsatt bekräftelse, något han inte hade tid att ge mig..... Jag blev beroende av hans kärlek och hans närhet och hans sätt att visa att jag var viktig.
Jag har så mycket att bearbeta som tar alldeles för mycket av min tid. Jag saknar oss, det vi var, det vi hade.
Jag saknar till och med honom MED de sidorna jag störde mig på.
Jag är aldrig nöjd i ett förhållande - det finns alltid något som kan göras bättre. Jag vet att jag inte är felfri och jag behöver verkligen hjälp för att kunna gå vidare och kunna skratta helhjärtat.
Allting påminner om honom. Varje gång när jag åker till skolan ser jag gångvägen vi gick under "vår sista promenad" (då han gjorde slut) och jag blir varje gång lika nedstämd, vissa människor påminner om honom, hela mitt hem, visa meningar som folk säger. Jag undrar verkligen hur han känner inför mig. Jag kan inte sluta grubbla, jag måste veta, men han vill inte berätta mer än att han tycker det är jobbigt. Det hjälper mig inte det minsta. Jag vill veta om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom.......... Men vad hjälper det egentligen? Jo det lilla hoppet som är det sista som överger människan.
Graviditetsdrömmar
Inatt var jag gravid och lycklig över att vi var tillsammans igen. Han låg på min mage och försökte känna efter om det fanns några sparkar. Sen fick jag någon form av blödning/mens och var livrädd för att inte vara gravis längre, men kunde inte säga till MrX eftersom jag var rädd att det inte skulle finnas något vi längre om jag sa nått.
Jag minns hur jag kände på min mage och verkligen kände att det fanns något i magen. Det var så mysigt och självklart lika jobbigt att vakna upp hemma hos mina föräldrar till ingenting...
Vad betyder det att jag drömmer om honom varje natt?
Vad försöker jag bearbeta? Att allt som hänt vore en lögn och mardröm? Väntar man barn brukar det väl betyda början på nått nytt, men med honom i drömmen? Det förvirrar mig...
Jag är ledsen, jag har ont i magen, jag e trött, känner mig som jordens mes som sover här hela tiden och inte hemma, precis som om jag undviker att bearbeta att det är tomt när jag kommer hem. Kuratorn sa att det är bra om jag sover hemma då och då...
Jag minns hur jag kände på min mage och verkligen kände att det fanns något i magen. Det var så mysigt och självklart lika jobbigt att vakna upp hemma hos mina föräldrar till ingenting...
Vad betyder det att jag drömmer om honom varje natt?
Vad försöker jag bearbeta? Att allt som hänt vore en lögn och mardröm? Väntar man barn brukar det väl betyda början på nått nytt, men med honom i drömmen? Det förvirrar mig...
Jag är ledsen, jag har ont i magen, jag e trött, känner mig som jordens mes som sover här hela tiden och inte hemma, precis som om jag undviker att bearbeta att det är tomt när jag kommer hem. Kuratorn sa att det är bra om jag sover hemma då och då...
Bytte lakan
Idag var jag hemma en stund, tvättade. Ut kom bland annat hans nytvättade kalsonger - ja skulle ändå tvätta underkläder så varför inte honoms också? Men fan va fel det känns. Det går verkligen inte släppa vårt gemensamma liv. jag tvättar lixom fortfarande hans kalsonger.
Idag tog jag bort sänglakanet, det lakanet som han legat på, det lakanet vi legat på tillsammans, Det lakanet vi haft sån fukking jävla bra sex på tillsammans. Ju fler saker och minnen jag tar bort desto tyngre blir det. Även hans kuddar åkte bort ett par dagar sen. Och nu kan jag inte längre känna lukten av honom i dom eftersom jag tvättade allt.
Jag hittade även hans tofflor under sängen - tog faktiskt ett varv med damsugaren.
Men nu ligger hans tofflor bredvid sängen istället. Ännu en sak som jag måste ta bort ur mitt medvetande nästa gång jag kommer hem.
Kuratorn kommer remittera mig vidare till KBT, men hon kan inte göra det förren jag börjar inse att det inte kommer bli vi. Tänk om jag aldrig slutar hoppas? Kommer jag aldrig bli kvitt min depressiva sidor och mina psykiska problem om jag inte slutar hoppas att det ska bli vi? Blir jag inte av med mina problem kan det omöjligt bli vi. Ond spiral.
Det kommmer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Hur jag än försöker övertala mig själv om att inte allt ska ordna sig till det bästa kan jag inte bli kvitt honom.
Jag hoppas på en bra dröm. Vad är bra? Blir det en dålig dröm med MrX kommer jag vakna så himla ledsen. Blir det en bra dröm - ja då kommer jag vakna besviken över att ens vara vaken.
Det kan inte bli bra.
Idag tog jag bort sänglakanet, det lakanet som han legat på, det lakanet vi legat på tillsammans, Det lakanet vi haft sån fukking jävla bra sex på tillsammans. Ju fler saker och minnen jag tar bort desto tyngre blir det. Även hans kuddar åkte bort ett par dagar sen. Och nu kan jag inte längre känna lukten av honom i dom eftersom jag tvättade allt.
Jag hittade även hans tofflor under sängen - tog faktiskt ett varv med damsugaren.
Men nu ligger hans tofflor bredvid sängen istället. Ännu en sak som jag måste ta bort ur mitt medvetande nästa gång jag kommer hem.
Kuratorn kommer remittera mig vidare till KBT, men hon kan inte göra det förren jag börjar inse att det inte kommer bli vi. Tänk om jag aldrig slutar hoppas? Kommer jag aldrig bli kvitt min depressiva sidor och mina psykiska problem om jag inte slutar hoppas att det ska bli vi? Blir jag inte av med mina problem kan det omöjligt bli vi. Ond spiral.
Det kommmer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Hur jag än försöker övertala mig själv om att inte allt ska ordna sig till det bästa kan jag inte bli kvitt honom.
Jag hoppas på en bra dröm. Vad är bra? Blir det en dålig dröm med MrX kommer jag vakna så himla ledsen. Blir det en bra dröm - ja då kommer jag vakna besviken över att ens vara vaken.
Det kan inte bli bra.
Vara vänner?
Inatt drömde jag ännu en gång om honom. Det började jättebra, jag tror att jag bodde i en egen lägenhet där och jag hade en maddrass på golvet precis mitt emot tv:n. MrX låg i sängen, fullt påklädd (jag hatar att ha ytterkläder i sängen) och kollade på nått som verkade vara parlamentet eller nått sånt, dock skrattade vi inte. Jag låg bredvid honom, lutad mot hans axel, han pussade mig i pannan som han brukade göra och klappade mig på huvet kärleksfullt. Sen ringde det på dörrren, det var min bror, jag ville verkligen INTE stiga upp ur sängen för det kändes som att allt skulle ta slut. Det var min bror, han kom för att ge mig en "cocostopp" - en såndär med skumm ni vet. Han kollade på MrX som hälsade på bror, bror var inte glad på honom. Sen gick han väl igen typ. Sen kommer det tråkiga, MrX kollade på mig med sina isblå ögon och log, han sa att han börjar vänja sig(trivas? minns inte) vid dethär livet, med att vara ifrån varann och att det fortfarande är det bästa typ.
Varför drömmer jag om honom nästan varje natt? Drömmer han om mig? Det kanske är delvis därför jag varje morgon vaknar och är så ledsen och negativ. - Ännu en morgon med ont i magen.
Betyder drömmen att jag tror att han bara vill vara vänner? För det kan han ju glömma och det hoppas jag att han inser själv.
Varför drömmer jag om honom nästan varje natt? Drömmer han om mig? Det kanske är delvis därför jag varje morgon vaknar och är så ledsen och negativ. - Ännu en morgon med ont i magen.
Betyder drömmen att jag tror att han bara vill vara vänner? För det kan han ju glömma och det hoppas jag att han inser själv.
Hur tänker han?
Jag vet att jag inte bode fokusera min tankekraft på vad han gör och vad han tänker på. Men jag undrar verkligen hur hans känsor går? När vi för typ en vecka sen hördes sist (förutom uppsägningen av lägenheten nyligen) så ville han inte berätta hur han själv känner Han ifrågasatte det som om "du gräver ju bara efter hopp om att vi ska bli tillsammans", det klart jag gräver efter vad han känner, eller är han helt känslokall över vår relation? OCH hur kunde bara hans hopp i sånt fall försvinna? Bara en dag, en grej fick hans tålamod att rinna över och han lämnade mig. Efter veckor, ja närmare månader, av bråk. Hur kan han inte ångra sig? Jag vet att jag hade gjort det, men jag kanske inte är stark nog. Eller också vad han inte stark nog att kämpa - eller att klara av mig.
Varför kan jag inte sluta älta? Detta är inte bra för mig. Det kommer stunder under dagarna när jag blir så ledsen och det är oftast de gånger jag är ensam. Men nu börjar de komma fram när jag är hos mina föräldrar också. Jag har ett sånt sjukt stort behov av att hålla mig så sysselsatt att jag inte hinner tänka på honom. Men HUR bearbetar man sitt livs kärlek? Någon som har varit min familj i över 4 år. Vi har bott ihop i 4 år, vi har så sjukt mycket minnen ihop, jag fokuserar självklart på alla fina sådana. Vi har gjort många resor, skrattat och haft kul. Vi höll till och med på att köpa hus ihop men de planerna krossades. Det har hela tiden varit så självklart (iaf för mig) att vi ska bli gamla ihop. Men sen började han ifrågasätta vårt förhållande mer och mer när vi bråkade. Ja det kanske är naturligt - men hur kommer man över en sånhär stor pusselbit av mitt hjärta?
Jag vill självkalrt aldrig mer se honom om det inte är för att försöka igen. Jag skulle aldrig kunna bli hans vän, det skulle aldrig gå, dubbeldejt? - Nej tack. Ja menar hur kan man slänga bort hela mig, med alla våra fina minnen bara sådär??? It doesn't make any sence. Aldrig.
Jag antar att jag håller på att regredera tillbaka till nån form av förnekelsefas just nu... Inte bra. När ska mardrömmen ta slut?
Varför kan jag inte sluta älta? Detta är inte bra för mig. Det kommer stunder under dagarna när jag blir så ledsen och det är oftast de gånger jag är ensam. Men nu börjar de komma fram när jag är hos mina föräldrar också. Jag har ett sånt sjukt stort behov av att hålla mig så sysselsatt att jag inte hinner tänka på honom. Men HUR bearbetar man sitt livs kärlek? Någon som har varit min familj i över 4 år. Vi har bott ihop i 4 år, vi har så sjukt mycket minnen ihop, jag fokuserar självklart på alla fina sådana. Vi har gjort många resor, skrattat och haft kul. Vi höll till och med på att köpa hus ihop men de planerna krossades. Det har hela tiden varit så självklart (iaf för mig) att vi ska bli gamla ihop. Men sen började han ifrågasätta vårt förhållande mer och mer när vi bråkade. Ja det kanske är naturligt - men hur kommer man över en sånhär stor pusselbit av mitt hjärta?
Jag vill självkalrt aldrig mer se honom om det inte är för att försöka igen. Jag skulle aldrig kunna bli hans vän, det skulle aldrig gå, dubbeldejt? - Nej tack. Ja menar hur kan man slänga bort hela mig, med alla våra fina minnen bara sådär??? It doesn't make any sence. Aldrig.
Jag antar att jag håller på att regredera tillbaka till nån form av förnekelsefas just nu... Inte bra. När ska mardrömmen ta slut?
Det gör så ont
Varje morgon när jag vaknar har jag så ont i magen... Jag saknar honom så sjukt mycket så jag till och med lider av det rent fysiskt.
Det är inte bara vem som helst, utan det är just honom jag vill åt.
Jag drömde om att det är någon annan tjej som är ute efter honom, vilket det säkert är. Dock såg jag honom inte i drömmen, men någon av mina bekanta(klasskamrat) började bråka med henne, vet inte vem för på ett sätt kändes det som jag men såg inte ut som jag.
Självmordstankarna har upphört, även om det vore så grymt skönt att göra slut på lidandet så är ju det helt uteslutet. -Jag skjuter upp det till en annan dag när allt blivit mer hopplöst (om det går). Men samtidigt finns det ingen som kan sätta sig in och förstå hur jag känner. Ena stunden har jag någon form av förhoppning om att jag kanske kan gå vidare, sen varje dag börjar det om på en ny negativ kula när jag vaknar ensam i min säng.
Det är inte bara vem som helst, utan det är just honom jag vill åt.
Jag drömde om att det är någon annan tjej som är ute efter honom, vilket det säkert är. Dock såg jag honom inte i drömmen, men någon av mina bekanta(klasskamrat) började bråka med henne, vet inte vem för på ett sätt kändes det som jag men såg inte ut som jag.
Självmordstankarna har upphört, även om det vore så grymt skönt att göra slut på lidandet så är ju det helt uteslutet. -Jag skjuter upp det till en annan dag när allt blivit mer hopplöst (om det går). Men samtidigt finns det ingen som kan sätta sig in och förstå hur jag känner. Ena stunden har jag någon form av förhoppning om att jag kanske kan gå vidare, sen varje dag börjar det om på en ny negativ kula när jag vaknar ensam i min säng.
Vill inte vakna...
Jag vill verkligen inte vakna upp ännu en tidig morgon, inte kunna somna för att jag saknar honom så mycket. Jag saknar det vi hade, den kärlek (jag trodde) som fanns mellan oss, när han kom in morgonpigg och väckte mig på olika mysiga små sätt.
Det sjuka är att han skulle sammanfatta vårt förhållande som ett bra förhållande. Vi hade det tufft ett tag. Men vafan liksom????
Jag saknar det vi hade... Innan allt blev så struligt. Jag skulle göra allt för att vrida tillbaka tiden.
Det sjuka är att han skulle sammanfatta vårt förhållande som ett bra förhållande. Vi hade det tufft ett tag. Men vafan liksom????
Jag saknar det vi hade... Innan allt blev så struligt. Jag skulle göra allt för att vrida tillbaka tiden.
Kind of Bitter
Tjejer som jag förtjänar en kille som aldrig skulle såra en, utnyttja en eller aldrig skulle kunna leva utan mig.
Jag har dock ingen sådan kille. Så det kanske var lika bra det. Varför tråna efter en kille som lika gärna skulle kunna leva sitt liv lyckligt utan mig? Det e ändå inget att ha.
Men det värsta är att VARJE MORGON vaknar jag och känner mig så sjukt ensam och bara allmänt ledsen. Igår hade jag en mysig kväll med ett par vänner och jag kunde för en stund glömma mina problem... Men när morgonen kommer mår jag så sjukt sjukt sjukt dåligt. Och jag är så ARG och LEDSEN över att han faktiskt lämnade mig. Hur kunde han ärligt talat?
ps. Hans styv"mor" skrev "<3" till mig på facebook. Jag tror att hon e rätt besviken på att han lämnade mig...
