freakkinfeeling - dumpad

Jag har nog aldrig varit så besivken i hela mitt liv. Besviken på den enda människan jag har förlitat mig på så mycket mitt hjärta tillåtit. Besviken på alla dessa ord "jag kommer aldrig lämna dig (som jag känner just nu, eller???)" som har sagts. Jag hade hållit mina ord in i döden, det är så jag funkar. Och det höll nog på att bli min död också. Nu känner jag bara sån enorm tomhet och besvikelse. Tomhet över att min hjärta har tömts och jag kan inte fylla det som jag gjort tidigare. Kan det vara så att ju äldre man blir desto svårare att släppa någon? Jag saknar alla våra bra stunder så det gör ont i min tomma vrå i hjärtat. Gör inte du det med?