Orkar orkar orkar orkar verkligen inte mer
Jag är en ganska så känslig person. Och nej jag är inte så stark heller. Jag försöker vara så stark jag bara kan men det handlar snarare om att överleva än att leva. Trots att jag på utsidan inte gråter och visar min sorg gråter jag inombords. Igår hade jag gråten i halsen på jobbet hela dagen och idag har jag bara mått allmännt skitdåligt. Det enda jag försöker orka med att hantera är mrX och mina känslor inför honom och att försöka komma över honom. Men bara för att jag inte till utsidan visar att allt är bra kanske folk bara antar saker. Och jag orkar verkligen ingen jävla drama just nu. Minsta lilla konflikt som uppstår håller på att äta upp mig inifrån och ut.
Jag känner hur jag håller på att brytas ner alltmer. Mitt psyke tar sjukt mycket stryk av att gå och grubbla. Snart orkar jag inte vara vaken mer.
Jag känner hur jag håller på att brytas ner alltmer. Mitt psyke tar sjukt mycket stryk av att gå och grubbla. Snart orkar jag inte vara vaken mer.
Olycklig
Igår var jag på jobbet och hade gråten i halsen hela dagen. Jag försöker vara stark hela tiden men jag orkar snart inte vara det längre. Jag kommer nå ett mentalt sammanbrott snart. All denna ångest, vart ska jag göra av den?
Snälla låt det bara försvinna....
Till råga på allt känns det som att jag ska bli sjuk. lagom inför en av mina bästa vänners stora dag. fuck.
Snälla låt det bara försvinna....
Till råga på allt känns det som att jag ska bli sjuk. lagom inför en av mina bästa vänners stora dag. fuck.
idag kom det
Idag kom det tillbaka. Massa jobbiga känslor som jag har börjat förtränga. Jag var hos kuratorn förut och hon tycker att jag borde börja ta tag i att titta på foton och sådant som jag vägrar beblanda mig med. Då jag har en tendens att istället förtränga det faktum att jag är arg, sårad och ledsen måste jag ta upp det till ytan och bearbeta det igen, det blev nog rätt tydligt eftersom tårarna återigen kom när jag började prata. Och visst, det kan nog ligga något i att det vore bra att bearbeta. jag har förträngt alla mina känslor nu i ett par veckor och levt i ett vakuum. Det har ju faktiskt varit skönt att ha så mycket att göra hela tiden att man slipper bearbeta problemen. Nu ska jag fortsätta kolla på lite kort nu när jag är hemma igen. Suck.
