Nästan 4 år senare
4 år senare - i april om jag ska vara helt ärlig.
Även 4 år som singel.
Jag har vuxit något ofantligt som person. Jag har pluggat som ett as och jobbat som ett djur.
Flyttat till Stockholm för att hemstaden inte egentligen har någonting direkt att erbjuda förutom fina vänner och familj, det räcker inte alltid hela vägen. Dejtat en del killar, men ingen som (änsålänge) har kunnat mäta sig med det jag söker hos en kille och framtida partner, till stor del mycket egenskaper som MrX faktiskt hade. Hunnit med att både såra och att bli sårad under dessa 4 år. Ingenting djupare som kan mäta sig med det jag redan har upplevt en gång.
Idag: Ny början i en ny stad. MrX är faktiskt helt som bortblåst, han är ett fint minne och en fin person som idag lever sambo med en ny tjej, en tjej som är 4 år yngre än jag själv. De uppdaterar lite överdrivet mycket "puttinuttigt" på facebook men jag bryr mig faktiskt inte. Det är ju egentligen bara min åsik - dessutom är den partisk.
Så jag kan kort och gott säga att självklart kan du komma över ditt livs kärlek. För även om jag inte har hittat mitt livs kärlek så vet jag att det i längden INTE var han. Det var aldrig menat.
Något som är helt sjukt är hur jag någonstans långt långt långt inne i mitt hjärta visste att vi inte skulle leva ihop för alltid, men den känslan som jag alltid blundade för. Idag letar jag efter rätt känsla, någonting som känns 100% ända in i maggropen. DET mina vänner är anledningen till varför jag är singel.
Jag hoppas jag har kunnat hjälpa eller underlätta för någon med mina ord och mina känslor. För meningen var egentligen bara att få skriva av mig - tills jag glömde bort att jag faktiskt har en blogg!
