Bytte lakan
Idag var jag hemma en stund, tvättade. Ut kom bland annat hans nytvättade kalsonger - ja skulle ändå tvätta underkläder så varför inte honoms också? Men fan va fel det känns. Det går verkligen inte släppa vårt gemensamma liv. jag tvättar lixom fortfarande hans kalsonger.
Idag tog jag bort sänglakanet, det lakanet som han legat på, det lakanet vi legat på tillsammans, Det lakanet vi haft sån fukking jävla bra sex på tillsammans. Ju fler saker och minnen jag tar bort desto tyngre blir det. Även hans kuddar åkte bort ett par dagar sen. Och nu kan jag inte längre känna lukten av honom i dom eftersom jag tvättade allt.
Jag hittade även hans tofflor under sängen - tog faktiskt ett varv med damsugaren.
Men nu ligger hans tofflor bredvid sängen istället. Ännu en sak som jag måste ta bort ur mitt medvetande nästa gång jag kommer hem.
Kuratorn kommer remittera mig vidare till KBT, men hon kan inte göra det förren jag börjar inse att det inte kommer bli vi. Tänk om jag aldrig slutar hoppas? Kommer jag aldrig bli kvitt min depressiva sidor och mina psykiska problem om jag inte slutar hoppas att det ska bli vi? Blir jag inte av med mina problem kan det omöjligt bli vi. Ond spiral.
Det kommmer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Hur jag än försöker övertala mig själv om att inte allt ska ordna sig till det bästa kan jag inte bli kvitt honom.
Jag hoppas på en bra dröm. Vad är bra? Blir det en dålig dröm med MrX kommer jag vakna så himla ledsen. Blir det en bra dröm - ja då kommer jag vakna besviken över att ens vara vaken.
Det kan inte bli bra.
Idag tog jag bort sänglakanet, det lakanet som han legat på, det lakanet vi legat på tillsammans, Det lakanet vi haft sån fukking jävla bra sex på tillsammans. Ju fler saker och minnen jag tar bort desto tyngre blir det. Även hans kuddar åkte bort ett par dagar sen. Och nu kan jag inte längre känna lukten av honom i dom eftersom jag tvättade allt.
Jag hittade även hans tofflor under sängen - tog faktiskt ett varv med damsugaren.
Men nu ligger hans tofflor bredvid sängen istället. Ännu en sak som jag måste ta bort ur mitt medvetande nästa gång jag kommer hem.
Kuratorn kommer remittera mig vidare till KBT, men hon kan inte göra det förren jag börjar inse att det inte kommer bli vi. Tänk om jag aldrig slutar hoppas? Kommer jag aldrig bli kvitt min depressiva sidor och mina psykiska problem om jag inte slutar hoppas att det ska bli vi? Blir jag inte av med mina problem kan det omöjligt bli vi. Ond spiral.
Det kommmer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Det kommer inte bli vi. Hur jag än försöker övertala mig själv om att inte allt ska ordna sig till det bästa kan jag inte bli kvitt honom.
Jag hoppas på en bra dröm. Vad är bra? Blir det en dålig dröm med MrX kommer jag vakna så himla ledsen. Blir det en bra dröm - ja då kommer jag vakna besviken över att ens vara vaken.
Det kan inte bli bra.
Kommentarer
Trackback
