freakkinfeeling - dumpad

Jag kan inte vara hemma för länge för då blir jag så sjukt ledsen efter ett tag. Alla möbler, hela lägenheten har så mycket minnen, trots att vi bara bodde i den inte ens ett år. Är jag hos mina förlädrar är det skönt så länge dom umgås med mig, så nu sitter jag i deras kontor på en 20 år gammal madrass och känner mig så jävla patetisk. Imorrn ska jag vara här och plugga så det känns mer motiverat då jag samtidigt kan försöka njuta lite av solen... försök tänka framåt, försök tänka framåt, försök tänka framåt.

Jag har blivit så pass van nu att jag kan sätta en fasad om att jag mår relativt bra utåt, men fasen vad tungt det är i mitt brustna hjärta.

När folk skrivit om brustna hjärtan förut har jag aldrig riktigt fattat, "det är nått man bara skriver" har jag tänkt. - Så fel jag har haft. Det är ett hål, ett öppet sår som jag hela tiden kliar på genom att vara hemma i vår gemensamma lägenhet.

Fuck living.