Hur tänker han?
Jag vet att jag inte bode fokusera min tankekraft på vad han gör och vad han tänker på. Men jag undrar verkligen hur hans känsor går? När vi för typ en vecka sen hördes sist (förutom uppsägningen av lägenheten nyligen) så ville han inte berätta hur han själv känner Han ifrågasatte det som om "du gräver ju bara efter hopp om att vi ska bli tillsammans", det klart jag gräver efter vad han känner, eller är han helt känslokall över vår relation? OCH hur kunde bara hans hopp i sånt fall försvinna? Bara en dag, en grej fick hans tålamod att rinna över och han lämnade mig. Efter veckor, ja närmare månader, av bråk. Hur kan han inte ångra sig? Jag vet att jag hade gjort det, men jag kanske inte är stark nog. Eller också vad han inte stark nog att kämpa - eller att klara av mig.
Varför kan jag inte sluta älta? Detta är inte bra för mig. Det kommer stunder under dagarna när jag blir så ledsen och det är oftast de gånger jag är ensam. Men nu börjar de komma fram när jag är hos mina föräldrar också. Jag har ett sånt sjukt stort behov av att hålla mig så sysselsatt att jag inte hinner tänka på honom. Men HUR bearbetar man sitt livs kärlek? Någon som har varit min familj i över 4 år. Vi har bott ihop i 4 år, vi har så sjukt mycket minnen ihop, jag fokuserar självklart på alla fina sådana. Vi har gjort många resor, skrattat och haft kul. Vi höll till och med på att köpa hus ihop men de planerna krossades. Det har hela tiden varit så självklart (iaf för mig) att vi ska bli gamla ihop. Men sen började han ifrågasätta vårt förhållande mer och mer när vi bråkade. Ja det kanske är naturligt - men hur kommer man över en sånhär stor pusselbit av mitt hjärta?
Jag vill självkalrt aldrig mer se honom om det inte är för att försöka igen. Jag skulle aldrig kunna bli hans vän, det skulle aldrig gå, dubbeldejt? - Nej tack. Ja menar hur kan man slänga bort hela mig, med alla våra fina minnen bara sådär??? It doesn't make any sence. Aldrig.
Jag antar att jag håller på att regredera tillbaka till nån form av förnekelsefas just nu... Inte bra. När ska mardrömmen ta slut?
Varför kan jag inte sluta älta? Detta är inte bra för mig. Det kommer stunder under dagarna när jag blir så ledsen och det är oftast de gånger jag är ensam. Men nu börjar de komma fram när jag är hos mina föräldrar också. Jag har ett sånt sjukt stort behov av att hålla mig så sysselsatt att jag inte hinner tänka på honom. Men HUR bearbetar man sitt livs kärlek? Någon som har varit min familj i över 4 år. Vi har bott ihop i 4 år, vi har så sjukt mycket minnen ihop, jag fokuserar självklart på alla fina sådana. Vi har gjort många resor, skrattat och haft kul. Vi höll till och med på att köpa hus ihop men de planerna krossades. Det har hela tiden varit så självklart (iaf för mig) att vi ska bli gamla ihop. Men sen började han ifrågasätta vårt förhållande mer och mer när vi bråkade. Ja det kanske är naturligt - men hur kommer man över en sånhär stor pusselbit av mitt hjärta?
Jag vill självkalrt aldrig mer se honom om det inte är för att försöka igen. Jag skulle aldrig kunna bli hans vän, det skulle aldrig gå, dubbeldejt? - Nej tack. Ja menar hur kan man slänga bort hela mig, med alla våra fina minnen bara sådär??? It doesn't make any sence. Aldrig.
Jag antar att jag håller på att regredera tillbaka till nån form av förnekelsefas just nu... Inte bra. När ska mardrömmen ta slut?
Kommentarer
Trackback
