Lång jävla fredag
Jag lade mig klockan 24.00 igår, kanske till och med lite tidigare och vaknade vid 6. Har legat och grubblat på gårdagen, tänkt på om jag sa rätt saker igår till mr X.
Han sa ju definitivt rätt saker för att jag ska gå omkring och hoppas på att det ska bli vi igen. Trots att han även sa att han inte vill ge mig falska förhoppningar och att det var rätt att det tog slut eftersom vi haft det dåligt. Sen frågade jag honom vad han går omkring och tänker på där hemma, han försöker hålla sig sysselsatt och tänker var annat på om det var rätt att göra slut. Och han tycker att vi båda ska gå vidare, när jag frågade vad han menar med det, ska han gå vidare med nån annan tjej? Då blev han nästan förolämpad och sa att han verkligen inte har något sådant i åtanke. Dubbla budskap? ja.... Men han sa även att jag måste sluta hoppas och gå vidare...
Hur ska man tolka det? Jo att jag ska gå vidare, men hur fan ska jag göra det när vi båda älskar varann? Jag tror även att jag gav honom en del att tänka på när jag fick ur mina känslor. Det sjuka är att han ska jobba i samma stad som mig i sommar, varför tog han det jobbet? Han kunde ju hållt sig där borta...
Jag har nu varit vaken i snart 5 timmar i sängen och bara grubblat. Jag vet ingenting längre.
Jag har förlorat en enormt stor del utav mig och min identitet, vem är jag utan honom? Jag har ingen lycka i kroppen och så länge jag känner ett uns av hopp kan jag heller inte gå vidare. Är dock inte intresserad av att hitta någon ny heller, jag tror ju fortfarande att han var mitt livs kärlek...
Det värsta är att det kändes så jävla rätt att han var här hos mig, han kopplade in en grej i tv:n till mig och fixade balkongmöblerna och sa åt mig att njuta av balkongen. FUCK! På ett sätt kändes det bra att ha honom här men det krossade mig ännu en gång att han åkte. Dock inte fullt ut, jag fick se hur jävla dåligt han också mådde vilket kändes bra inom mig. Det gav också hopp. Vilket jag verkligen inte borde ha!
Gode gud, ge mig ett tecken på om det ska bli vi igen.
Han sa ju definitivt rätt saker för att jag ska gå omkring och hoppas på att det ska bli vi igen. Trots att han även sa att han inte vill ge mig falska förhoppningar och att det var rätt att det tog slut eftersom vi haft det dåligt. Sen frågade jag honom vad han går omkring och tänker på där hemma, han försöker hålla sig sysselsatt och tänker var annat på om det var rätt att göra slut. Och han tycker att vi båda ska gå vidare, när jag frågade vad han menar med det, ska han gå vidare med nån annan tjej? Då blev han nästan förolämpad och sa att han verkligen inte har något sådant i åtanke. Dubbla budskap? ja.... Men han sa även att jag måste sluta hoppas och gå vidare...
Hur ska man tolka det? Jo att jag ska gå vidare, men hur fan ska jag göra det när vi båda älskar varann? Jag tror även att jag gav honom en del att tänka på när jag fick ur mina känslor. Det sjuka är att han ska jobba i samma stad som mig i sommar, varför tog han det jobbet? Han kunde ju hållt sig där borta...
Jag har nu varit vaken i snart 5 timmar i sängen och bara grubblat. Jag vet ingenting längre.
Jag har förlorat en enormt stor del utav mig och min identitet, vem är jag utan honom? Jag har ingen lycka i kroppen och så länge jag känner ett uns av hopp kan jag heller inte gå vidare. Är dock inte intresserad av att hitta någon ny heller, jag tror ju fortfarande att han var mitt livs kärlek...
Det värsta är att det kändes så jävla rätt att han var här hos mig, han kopplade in en grej i tv:n till mig och fixade balkongmöblerna och sa åt mig att njuta av balkongen. FUCK! På ett sätt kändes det bra att ha honom här men det krossade mig ännu en gång att han åkte. Dock inte fullt ut, jag fick se hur jävla dåligt han också mådde vilket kändes bra inom mig. Det gav också hopp. Vilket jag verkligen inte borde ha!
Gode gud, ge mig ett tecken på om det ska bli vi igen.
Kommentarer
Trackback
