freakkinfeeling - dumpad

Vi mailade idag på FB, dumt av mig att skriva, men det är svårt att låta bli när man går och grubblar hela tiden. Han har verkligen bestämt sig. Han har verkligen sin egen syn på det hela och han vägrar trots att jag förklarar mig på vissa punkter att få någon form av förståelse. Han är så inrutad på att detta är det enda att göra. Han är ledsen över att jag har blivit sårad, de tro fan de. Och fösöker underlätta för mig hela tiden samtidigt som han undrar om det är så smart av honom att ha någon kontakt med mig.
Han går inte omkring och grubblar hela dagarnna, visst tänker han på det men han säger att han fösöker att acceptera det hela. Vad betyder det då? Är inte acceptans en form av förnekelse? Behöver man inte verkligen grunna sitt beslut när man har beakat varenda vrå av sitt känsloliv?
Jag undrar är inte äkta kärlek något skört och viktigast i hela världen att kämpa för?